trode han skulle äta upp Armani. Nu är det kört!
Idag var jag och Armani med om en nära döden upplevelse. Det var iaf det för mig!
Var ute och gick en runda med Armani runt 17:30 tiden ikväll. Armani hade såklart sin reflexväst på sig och koppel såklart. Kom en bit ner mot hamnen då Armani stannar för att kissa vid en lycktstolpe. Vi står nu på andra sidan en det huset där det feta stora hunden är ute på trädgården där starketet är högst en halv meter högt.
Detta var då en stor SANKT BERNADS HUND! Armani börjar självklart skälla (den lille kaxiga fan :P ) och denna hunden springer mot starketet och kollar på oss. Då rusar denna jävla hunden rakt emot oss. Hoppar då över starketet och rakt mot oss. Armani skäller ännu högre och hunden stannar ca en halv meter från oss och morrar. Jag som står där och Armani drar sig in mot mina ben blir så jävla rädd. Jag tänker " nu komer han fan äta upp min hund" men nej da det gjorde han inte. Jag sjasar iväg honom och han springer och hoppar över sitt starket igen och in på tomten igen. Jag står där alldeless vettskrämd och försöker ta upp Armani i famnen. Strax där efter kommer ett par med en barnvagn och de ser på mig som om jag vore tokig. Efteråt tänkte jag "fan att de inte såg detta" Men ingen såg det tydligen.
Vi går där ifrån medans jag har Armani fortfarande i famnen och jag är skärrad som fan. Vi går sedan våran runda och jag kollar bakom mig hela tiden så inte hunden får för sig typ att springa efter oss.
När vi kommer in på den gatan igen fast från andra hållet kollade jag gatan och nummer på huset. Tur som jag hade har jag alltid telefonen med mig så jag kollade upp om det kunde finnas något telefon nummer på nätet men hittade det inte. Men när vi kom hem var jag frotfarande skärrad och fick tillslut fatt på numet och ringde ägaren.
Han tycker då det är bra att jag ringde och typ bortförklarade sig att hunden ska inte vara på den sidan men att hunden grävt ett hål så han kommer igenom och att de inte hunnit åtgärda det. Och han bad så mycket om ursäkt och säger att hunden inte har några tänder ens fär han är så gammal men är jätte snäll! Sen la vi på!
Kan ju säga såhär att jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv! Jag menar, hur ska jag veta hur den hunden är??? Man ska fan aldrig ta förgivet att en hund är snäll om man nu inte känner hunden och är dess ägare!
Nu ska en trött och skärrad tjej kolla på film med sina älskade! Puss godnatt!
Var ute och gick en runda med Armani runt 17:30 tiden ikväll. Armani hade såklart sin reflexväst på sig och koppel såklart. Kom en bit ner mot hamnen då Armani stannar för att kissa vid en lycktstolpe. Vi står nu på andra sidan en det huset där det feta stora hunden är ute på trädgården där starketet är högst en halv meter högt.
Detta var då en stor SANKT BERNADS HUND! Armani börjar självklart skälla (den lille kaxiga fan :P ) och denna hunden springer mot starketet och kollar på oss. Då rusar denna jävla hunden rakt emot oss. Hoppar då över starketet och rakt mot oss. Armani skäller ännu högre och hunden stannar ca en halv meter från oss och morrar. Jag som står där och Armani drar sig in mot mina ben blir så jävla rädd. Jag tänker " nu komer han fan äta upp min hund" men nej da det gjorde han inte. Jag sjasar iväg honom och han springer och hoppar över sitt starket igen och in på tomten igen. Jag står där alldeless vettskrämd och försöker ta upp Armani i famnen. Strax där efter kommer ett par med en barnvagn och de ser på mig som om jag vore tokig. Efteråt tänkte jag "fan att de inte såg detta" Men ingen såg det tydligen.
Vi går där ifrån medans jag har Armani fortfarande i famnen och jag är skärrad som fan. Vi går sedan våran runda och jag kollar bakom mig hela tiden så inte hunden får för sig typ att springa efter oss.
När vi kommer in på den gatan igen fast från andra hållet kollade jag gatan och nummer på huset. Tur som jag hade har jag alltid telefonen med mig så jag kollade upp om det kunde finnas något telefon nummer på nätet men hittade det inte. Men när vi kom hem var jag frotfarande skärrad och fick tillslut fatt på numet och ringde ägaren.
Han tycker då det är bra att jag ringde och typ bortförklarade sig att hunden ska inte vara på den sidan men att hunden grävt ett hål så han kommer igenom och att de inte hunnit åtgärda det. Och han bad så mycket om ursäkt och säger att hunden inte har några tänder ens fär han är så gammal men är jätte snäll! Sen la vi på!
Kan ju säga såhär att jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv! Jag menar, hur ska jag veta hur den hunden är??? Man ska fan aldrig ta förgivet att en hund är snäll om man nu inte känner hunden och är dess ägare!
Nu ska en trött och skärrad tjej kolla på film med sina älskade! Puss godnatt!
En fullvuxen stor Sankt Bernads hund
VS
Min lilla Chihuahua/papillon hund
Kommentarer
Trackback
